De flesta vet var de befann sig då två kapade passagerarplan rammade tvillingskyskraporna vid World Trade Center i New York den 11 september 2001. Inför miljontals tv-tittare världen över kollapsade de två tornen. Ett annat plan styrdes in i Pentagon, det amerikanska försvarsdepartementets högkvarter i Washington. Ett fjärde plan som var på väg mot ytterligare ett mål störtade i ett skogsparti, sannolikt efter att passagerare och besättning övermannat kaparna. Totalt dog närmare 3000 människor den 11 september i vad som utan tvekan är världens hittills mest förödande terroristangrepp.

Chocken efter den 11 september 2001 var enorm. Terroristerna hade slagit till mot världens enda kvarvarande supermakt. Och de attackerade byggnaderna hade mycket starkt symbolvärde för den ekonomiska, politiska och militära makten i världen. Många frågade sig nog: Om terrorister kunde slå till på det sättet i USA vad skulle de inte kunna göra i Sverige eller något annat land? En annan orsak till att chocken blev så stor var att vi kunde identifiera oss med de drabbade. När krig pågår i Afghanistan eller något afrikanskt land känns det långt borta och det kan vara svårt att känna samhörighet med människorna där. Om däremot något inträffar i USA eller med västerländska turister som på Bali så tänker många – det kunde ha varit jag!

hocken efter den 11 september övergick snabbt till ilska mot den organisation och de stater som hade stött terroristerna. Genom FN mobiliserades hela världen mot terroristerna. FN:s säkerhetsråd gav USA »den naturliga rätten till individuellt eller kollektivt självförsvar i enlighet med FN-stadgan«. Det var första gången som FN gett en nation rätten att använda militär mot terrorister.

Vem är en terrorist?

Terror kommer från det latinska ordet för skräck och i uppslagsböcker står att terrorism är lika med skräckvälde. Det brukar ibland heta att »terrorism är den svages form av krigföring«. Det är inte alltid enkelt att säga vem eller vilka som är terrorister. Det insåg också FN:s generalsekreterare Kofi Annan när han hösten 2001 konstaterade att »den enes terrorist kan vara den andres frihetshjälte«.

Ingen kallar sig själv för terrorist. Bland sina egna är de som spränger bomber eller utför attacker frihetskämpar, hjältar eller gerillasoldater. Det är motståndarna som är terroristerna. I boken »Terrorismens tid« skriver Gunnar Jervas, forskare på FOI, Totalförsvarets forskningsinstitut, att det har varit svårt att komma fram till en gemensam definition av terrorism. USA:s definition är relativt enkel: »termen terrorism avser avsiktligt, politiskt motiverad våld riktat mot ickestridande mål, utfört av subnationella grupper eller hemliga agenter, vanligtvis avsett att påverka en publik«. EU har en lång komplicerad lista med en rad punkter som knappast gör det lättare att avgöra vad som är terrorism.

Nelson Mandela var terrorist

I ett land där politisk opposition är förbjuden och där militär och polis används för att förtrycka oliktänkande kan gerillametoder vara ett av de få sätten som finns att kämpa mot dem som styr. Men innebär detta också att det är rätt att utföra terrordåd? I den moderna historien finns det flera exempel på »terrorister« som efter en tid blivit aktade och respekterade personer. Den mest kände av dem är Nelson Mandela. När han i juli 2003 fyllde 85 år strömmade gratulationerna in från presidenter och ledare i hela världen. I Sydafrika var hans födelsedag en enda stor folkfest. Få människor har en sådan status i världen som Nelson Mandela som efter 27 år i fängelse frigavs 1989 och därefter blev den förste demokratiskt valde presidenten i Sydafrika.

Men det var inte mer än tjugo år sedan som Nelson Mandela anklagades för att leda en terroristorganisation. Inte bara den vita apartheidregimen som då styrde Sydafrika, utan även andra regeringar och underrättelsetjänster i världen kallade ANC för en terroristorganisation. Tidigt stämplades ANC av den sydafrikanska apartheidregimen som en terroristorganisation. Men så sent som 1988 beskrev även det amerikanska försvarsdepartementet Pentagon ANC som en av världens mest våldsbenägna organisationer.

Under 30 år kämpade ANC med militära medel. Organisationen sprängde bomber, oftast mot militära mål, men i flera fall dödades civila. En av de mest kraftfulla var bombattentatet på Church Street i Pretoria den 20 maj 1983. 21 personer dödades och 217 skadades i explosionen. De allra flesta offren var civila. Den sanningskommission som sattes upp för att 42 Terrorism klargöra brotten under apartheidtiden – både brott som den tidigare regeringen och ANC begått – förklarade att flera av ANC:s bombdåd var »grova brott mot de mänskliga rättigheterna«

Terror har lång historia

Långt innan 1900-talets början fanns det rörelser som använde sig av terrorism. Seloterna var vid Kristi födelse en sekt som slogs för att befria landet från romarriket med terror som metod. Assasiner var en shiitisk sekt (ursprungligen från Egypten) som använde sig av självmordsattentat för att driva ut den sunnitiska och seldjukiska dominansen. Ordet assasin finns i dagens språkbruk. På både franska och engelska betyder det lönnmördare.

Under 1800-talet uppstod flera rörelser i Europa som använde sig av terrorism för att störta de auktoritära och kapitalistiska samhällena. Michail Bakunin var en rysk adelsman som blev revolutionär och som kallade sig själv för anarkist. I Västeuropa uppstod under 1960-talet flera organisationer som använde sig av terror. I Tyskland fanns Röda arméfraktionen (RAF) som bland annat ockuperade och sprängde den västtyska ambassaden i Stockholm 1975. I Italien fanns de röda brigaderna som kidnappade och dödade politiker och affärsmän. I Storbritannien bedrev IRA terrorkampanjer för att befria Nordirland. Den baskiska organisationen ETA bedriver fortfarande en blodig kamp för att göra Baskien till ett eget land.

Konflikten mellan israeler och palestinier är det idag kanske tydligaste exempel på hur olika man ser på vem som är terrorist och vem som är martyr. Innan staten Israel skapades genom ett FN-beslut genomförde judiska grupper terrorattacker, framför allt mot den brittiska regimen som då styrde Palestina. Den judiska Sternligan mördade den svenske FN-medlaren Folke Bernadotte. Man attackerade och mördade även palestinier som bodde i områden dit judiska bosättare flyttat. Under slutet av 1960-talet började flera palestinska organisationer använda sig av terrormetoder för att få uppmärksamhet i sin kamp för ett eget land. Flygplan och båtar kapades. Israeliska OS-deltagare sköts till döds under OS i München 1972. Sedan slutet av 1990-talet har palestinska självmordsbombare sprängt hundratals civila människor till döds i Israel.

Terror från Stater

Det är inte bara organisationer som slåss mot vad de kallar för olagliga regimer som använt sig av terrordåd. Även stater har stött eller själva utfört terrorhandlingar. Med presidentens fullmakt placerade de franska agenterna Alain Maffart och Dominique Prieur 1985 en sprängladdning ombord på skeppet Rainbow Warrior. Båten tillhörde miljöorganisationen Green Peace som då kämpade för att få Frankrike att sluta med provsprängningar av atombomber i Muroroa (en fransk koloni i Stilla havet). En portugisisk fotograf dödades av bomben.

Frankrike använde sig även av statsterror mot frihetsrörelser i sina afrikanska kolonier. 1960 giftmördades en afrikansk ledare i Genève. 1955 kapade franska agenter ett passagerarplan med algeriska frihetskämpar. USA har också utnyttjat terror som medel i kampen mot sina fiender. Björn Kumm skriver i sin bok »Terrorismens historia« att avslöjanden om att USA försökt mörda Kubas president Fidel Castro ledde till att Vita huset förbjöd CIA att mörda statschefer. George W. Bush rev upp det beslutet i oktober 2001. I Latinamerika har USA stött och utbildat många regimer som använt terror mot sin egen befolkning. Under 80-talet stödde USA:s regering de grupper som genom terror mot civila försökte störta vänsterregeringen i Nicaragua. Israels regering har själv tagit sig rätten att genomföra »utomrättsliga avrättningar« av palestinska motståndsmän. Man använder sig av robotar för att slå ut dem som man anser vara terrorister, med följd att många civila dödas. Även USA har avrättat misstänkta al-Qaida medlemmar med fjärrstyrda robotar.

Varken i USA eller i Israel har några personer ställts inför rätta för dessa brott. Givetvis är det inte bara USA, Israel eller Frankrike som har begått statsterrorism. Även Sovjetunionen och de kommunistiska staterna i Warzawapakten begick terrordåd. Nordkorea har kidnappat japanska medborgare och bedrivit kampanjer i Sydkorea. Libyen stödde terrorister och har erkänt att de låg bakom ett bombattentat mot ett amerikanskt passagerarflyg. Iran, Irak, Syrien och många andra stater har också begått terrordåd.

Al queida

Framväxten av al-Qaida är ett bra exempel på hur komplicerad bilden av en terroriströrelse kan vara. Faktum är att världens nu mest eftersökte terroristledare länge var USA:s samarbetspartner i kampen mot kommunismen! Redan på 1950-talet började USA alliera sig med muslimska krafter i sin kamp mot kommunismen. När Sovjetunionen tog beslutet att invadera Afghanistan 1979, svarade USA med att stödja en armé bestående av nära en kvarts miljon gerillakämpar från den muslimska världen.

Usama bin Ladin var själv en respekterad affärsman i Saudiarabien som hade engagerat sig för att befria Afghanistan. Han hade utmärkta kontakter med USA:s underrättelsetjänst CIA. USA gav sitt stöd, eftersom man behövde soldater som kunde slåss mot den dåvarande huvudfienden Sovjetunionen. – Efter kriget åkte alla dessa utbildade gerillasoldater – araber, saudier, turkar, filippiner – tillbaka till sina respektive länder, ofta med hjälp av falska pass. De flesta anslöt sig till fundamentalistiska islamiska grupper i opposition mot regeringen i hemlandet, säger den amerikanske journalisten John K. Cooley som skrivit boken »Oheliga krig« om kriget i Afghanistan och hur dagens terrororganisationer växte fram.

När talibanerna tagit makten i Afghanstan satte al-Qaida upp träningsläger och baser i landet. Cooley beskriver al-Qaida som ett Frankensteins monster, skapat av USA för att bekämpa Sovjetunionen, men som nu vänt sig mot sin forne härskare – USA. Efter attackerna den 11 september hävdades det ofta att USA inte förstått vad som pågick och vad som skulle kunna hända. Men det är fel, menar Cooley. Alla – från CIA till USA:s utrikesdepartement – var sedan länge medvetna om hotet: – Redan 1992 började elitstyrkan »De gröna baskrarna« få telefonsamtal från Pentagon: »How would you like to go back to Afghanistan and track down the people you have trained?« löd frågan. Veteranerna från Afghanistankriget hade blivit ett alltför stort hot. De måste mördas.

Vid ungefär samma tid hade militanta islamister också inlett de första attackerna mot amerikanska intressen. I januari 1993 sköt en veteran från afghanernas utbildningsläger två CIA-anställda och sårade flera personer utanför CIA-högkvarteret i Virginia. En månad senare inträffade det första bombdådet mot World Trade Center i New York då åtta personer dog och cirka 1000 sårades. Det var då »Jihad i Amerika« började, menar John K. Cooley. Jihad är arabiska och betyder heligt krig. Ordet kommer ifrån Koranen där det betyder krig mellan människor men också kampen inom människan, för hennes tro.

Vad vill Al- queida?

Al-Qaida är en organisation som samarbetar med flera islamistiska organisationer. Den är vad man kallar en nätverksorganisation. Många fundamentalistiska islamska organisationer samarbetar i denna. Terrorattackerna i USA den 11 september var början på en ny typ av terrorism, menar terroristforskaren Magnus Ranstorp. Enligt honom skiljer sig al-Qaida från andra terrororganisationer. – Den är ny eftersom man inte driver några krav som det går att förhandla om. Al-Qaida har som mål att införa det man anser vara den rätta formen av muslimsk stat, baserad på Sharia, där Koranen är lag.

För att genomföra detta måste USA besegras eller åtminstone tvingas bort från Mellanöstern. – Tidigare har det oftast funnits en koppling mellan en politisk konflikt och terrorattacker, till exempel i Nordirland eller i Mellanöstern. Nu har terrorismen flyttat ut ur den omedelbara arenan, konstaterar Magnus Ranstorp. För al-Qaida är alla amerikaner och israeler godtagbara mål i det »heliga kriget« mot »korsfararna och sionisterna«. Korsfararna är de kristna amerikanerna och sionisterna är judarna. Även civila är mål, eftersom de som betalar skatt bidrar med att finansiera vad al-Qaida ser som en ockupation av muslimska länder. – Al-Qaida möter världens genom tidernas största koalition med 90 länder som deltar i kriget genom att samla och utbyta information.

Det pågår ett ständigt informationskrig, säger Magnus Ranstorp. Han menar att terrorismen har förändrats i och med globaliseringen. Det har blivit svårare att dra en gräns mellan vad som är organiserad brottslighet och terroristiska grupper. – Terrorister använder sig av samma byggstenar som kriminella organisationer. De gömmer sig, förflyttar pengar och kommunicerar genom samma kanaler. Idag finns det ingen terrorgrupp som inte har internationella kontakter. Ett av de stora problemen med »kriget mot terrorismen« är att de mänskliga rättigheterna och det öppna samhället hotas. Många menar att krigets lagar och folkrätten håller på att urholkas. Ett annat problem är att al-Qaida och Usama bin Ladin har ett stort stöd. Många muslimer över hela världen ser dem som befrielsekämpar och inte som terrorister. Att Al-Qaida fortfarande är starkt visar inte minst det faktum att USA – trots sina enorma militära resurser – ännu inte lyckats hitta Usama bin Ladin.